Samlade skrifter – Band 3

»Vem skulle jag tro om Gud, mer än Gud själv? » sade Ambrosius. Det är en olycklig omständighet, att hos alla människor, även hos de väckta och de trogna, ligger en oändlig benägenhet att döma om frälsningen efter någon egen inre känsla, eget tycke eller förnuft; att döma om Guds förhållande till oss efter något, … Läs mer

Allt Guds ord är till sitt innehåll av tvenne slag, nämligen: lag och evangelium. Om vi rätt förstode dessa tvenne, så förstode vi, vad huvudsaken angår, allt Guds ord; ty det finnes intet ord, rörande Guds vilja och råd om vår salighet, som icke tillhör ett av dessa tvenne slag. Till lagen hör allt det … Läs mer

Det första, som är att märka om evangelium är, att det är det ämne, varom snart sagt ingen anser sig hava något övrigt att lära ett ämne, vilket nästan alla människor anse sig hava väl och tillräckligt fattat; på samma gång som likväl verkliga förhållandet är, att det är detta ämne, som ännu ingen människa … Läs mer

Så sjöng den från himmelen utskickade änglaskaran på Jesu födelsedags morgon, när budskapet var utropat: I dag är eder född Frälsaren. »Strax vart med ängeln en mängd av den himmelska härskaran, vilken lovade Gud och sade: Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott behag» (Luk. 2: 13-14:)! Huru mycket … Läs mer

Nu evigt väl, nu evigt väl, Nu är jag hjärtligt nöjd! Här har nu varje mänskosjäl En skänk från himlens höjd, Som mer än tusen världar är: Guds egen Son, vår broder kär! Nu är jag hjärtligt nöjd. Guds Son är människa som jag, Jag människa som han. Guds Son och vi i syskonlag Förenta … Läs mer

Vi företaga oss nu ett mycket trösterikt ämne, och ett ämne, som på samma gång giver ljus i många de mest viktiga frågor. Tänk, vilken tröst, då man i medvetandet av sitt eget hjärtas mörker, falskhet och ostadighet, av djävulens grymma avsikter, list och ihärdighet, och slutligen av den förvirrande mångfalden av lärdomsväder, känner sig … Läs mer

Då Kristus för sista gången intågade i Jerusalem och från Oljeberget fick se staden, grät han över den och uttalade ännu en gång den rättfärdiga dom, som vilade över den sköna staden; och nu förklarade han orsaken till denna dom med de orden: »Därför att du icke kände den tid, då du var sökt» (Luk. … Läs mer

Ingenting kan vara olyckligare och ohjälpligare, ingenting kan så tjusa och förhärda hjärtat mot sanningen ingenting är för Herrens Ande svårare att åtkomma och ändra än en falsk andlighet, som är följden av en falsk bättring. Må du hellre vara alldeles ogudaktig och tygellöst rusa fram i alla synder och laster! Detta är ett mindre … Läs mer

Sions fångar, andligt bundna själar, som söka och vänta efter frälsning, men aldrig lyckas komma till någon trons frid och frihet i Herren, utan i långa tider gå med samma ängsliga träldomsanda, suckande, arbetande och betungade – detta är en företeelse på orter, där Guds ord börjat verka, som är både mycket allmän och mycket … Läs mer

Det är en viss benägenhet hos alla väckta själar, som hotar att göra allt deras andliga sökande fruktlöst och med oändliga kval alldeles utpina hjärtat, likasom ett sakta dödande gift, nämligen den gamla välbekanta benägenheten, att vi blott vilja se på oss själva, på vad vi äro och göra eller borde vara och göra; att … Läs mer

När en bäck får flyta oförhindrat uti sin fåra, flyter den ofta så jämnt och lugnt, att man knappt märker, om där är någon ström eller icke, eller åt vilken sida den flyter; men om man i bäcken nedkastar ett nog stort hinder, t.ex. en så stor sten, som nästan dämmer för fåran, då skall … Läs mer

O, store överherde, till dig vår lovsång går, Som har all makt i himlen och på jorden. Din klena hjord du vårdat i det förgångna år, Den vore utan dig till intet vorden. Du, som för oss var dödad, du lever, och din hand Bär spiran över världen, jämväl i detta land, Bär »nycklarna till … Läs mer

Då Guds Ande föder själar på nytt; då han väcker dem ur syndens och säkerhetens djupa dödssömn till andlig förnimmelse, så att de börja erfara, »vad jämmer och sorg det har med sig att övergiva Herren»; då han också genom evangelium öppnat deras ögon för försoningens stora hemlighet, och de börja smaka några droppar av … Läs mer

Uti Romarbrevets 8:e kap. v. 15, 16 säger aposteln: I haven icke fått träldomens ande åter till räddhåga, utan I haven fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropa; Abba, Fader! Anden själv vittnar med vår ande, att vi äro Guds barn. Stora, härliga förhållanden: Vara Guds barn och veta sig vara det och hava en … Läs mer

Att vara Guds barn är något, som går lätt över tungan, går hastigt genom öronen och tankarna, men är en över all måtta stor och härlig sak, om vi blott få nåd att besinna den. Vara Guds barn – tänk! Guds barn – den store, allsmäktige Gudens, icke blott skapade varelser, icke blott tjänare och … Läs mer

De apostoliska ord, vi hade börjat betrakta, voro dessa: »Åt alla dem, som mottogo honom, gav han makt att bliva Guds barn, dem som tro på hans namn, vilka äro födda icke av blod, icke heller av kötts vilja, icke heller av mans vilja, utan av Gud» (Joh. 1: 12-13). Märk! – »vilka äro födda … Läs mer

Anden själv vittnar med vår ande, att vi äro Guds barn (Rom. 8:16) Guds barn jag är! Ack saliga ro och glädje! Guds barn jag är! För vem skall jag säga min glädje? För Gud vill jag säga min glädje. Guds barn jag är! Ack saliga ro och glädje! Guds barn jag är! Med häpnad … Läs mer

Huru underligt är icke Kristi rike och Guds barns liv på jorden! Där förena sig de mest stridiga motsatser: den största härlighet och den ömkligaste uselhet och i följd därav de skarpaste motsägelser. Där gå levande Guds barn, himmelrikets arvingar och Kristi bröder, med den helige Ande i sina hjärtan, födda av Gud och delaktiga … Läs mer

»Allt som icke är av tro, det är synd.» /Paulus Tron, samvetet, det inre goda förhållandet till Gud, se där de ömma ögonstenarna, hjärtat och livskällan i den nya människan! Många saker äro viktiga i det andliga, såsom kärlek, ödmjukhet, uppriktighet, goda gärningar; men ett allena är livet, ett är hjärtat i kroppen! Detta är … Läs mer

Luk. 16:10. Det gives kristna, vilka onekligen hava det väl med Gud i den stora huvudsaken, men nästan alldeles förgäta en mängd s.k. »småsaker», vilka dock kunna vara av den beskaffenhet, att följderna av desamma äro alldeles häpnadsväckande stora. Det är ett för de flestas ögon fördolt förhållande, huru små ting kunna hava stora följder … Läs mer

»Så är nu kärleken lagens fullbordan.» Rom. 13:10 Ingenting är så visst, som det Herren Gud själv sagt. Huru tryggt talar icke den, som blott eftersäger vad Gud sagt förut! Då nu den frågan, vad som är rätt goda och för Gud behagliga gärningar, är den andra stora huvudpunkt, som både vårt eget förvända hjärta … Läs mer

»Var och en som älskar den, som födde, han älskar ock den, som är född av honom.» 1 Joh. 5:1. Då missionären d:r Judson låg på sitt yttersta, och den vid dödens anblick vanliga restrannsakningen försigg ick i hans själ, kom han uti en mycket djup betraktelse över, huru han hade älskat bröderna, och då … Läs mer

Uti Johannes första epistel och första kap. uppgiver aposteln, i v. 4, ändamålet med sin epistel sålunda: »Och detta skriva vi till eder, på det att eder glädje må vara fullkomnad. »Här märker jag, att den sanna kristendomen icke skall vara ett tungt och ängsligt väsen, utan tvärt om, såsom aposteln Paulus säger, »frid och … Läs mer

Jes. 5:1 Gud ske lov, min vän han blivit, O vilken vän! Han som sig för mig utgivit, O, vilken vän! Han som så av kärlek glöder, Att för oss han dör och blöder, Att han kallar oss för bröder, O, vilken vän! O, mitt livs förtrogne frände, Du var min vän, Då jag ännu … Läs mer

»Kom hit; jag skall visa dig bruden, Lammets hustru!» Så sade ängeln till Johannes (Uppb. 21:9). Måtte ock Herrens Ande göra detsamma med oss, taga oss vid handen och visa oss bruden, i det vi betrakta: Föreningen och delaktigheten med Gud och alla hans helgon. Detta är den andra outtömliga fröjdekällan. Den största och djupaste … Läs mer

Innan vi betrakta denna beständiga nåd som är den tredje outtömliga källan till Guds barns skäligaste glädje vilja vi först undersöka, vilken som åtnjuter densamma, och till det ändamålet beskåda två slags syndare. Dessa två slags syndare skola vi lära känna, under det vi betrakta apostelns ord om dem, som »vandra i mörkret», och dem, … Läs mer

Jag anser mig själv icke hava fattat det. Fil. 3: 12. Då den gamle troshjälten, vår lärofader Luther, hade grånat i Herrens tjänst under mycket andligt studerande, bedjande, skrivande och predikande över alla trons föremål, då sade han: »Jag har nu genom mycken övning, Gudi lov! kommit därhän, att jag nästan begynner tro, att Gud … Läs mer

Därför frukta vi icke, om än havets vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela. En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr. (Ps. 46: 4-6). Detta är ju en rätt … Läs mer

Skicken eder efter tiden. /Paulus. Många skola varda prövade och renade och luttrade, och de ogudaktige skola förbliva ogudaktige, och inga ogudaktige skola akta däruppå, men de förståndige skola akta däruppå. Dan. 12:10. Daniels sista kap. är onekligen ett bland de märkvärdigare – visserligen i några punkter mörkt och hemlighetsfullt, såsom ock ängeln själv (v. … Läs mer

Du frågar, hur det går med riksdagen. – Jo, Gudi lov, ganska bra! – »Furstarna rådslå väl med varandra mot Herren och hans smorde, men han, som bor i himmelen, ler; Herren bespottar dem» (Ps. 2). Visst finnes där en och annan Gamaliel, som med en liten brydsam rörelse på huvudet sätter i fråga, om … Läs mer

Det är nu för denna gång slut med riksdagens arbete på de kyrkliga frågorna, och resultatet av detta viktiga arbete är nu följande: l:o att Rikets Ständer ogillat Kungl. Maj:ts proposition om utvidgad religionsfrihet, utan att kunna bliva ense om något annat förslag; 2:o att Ständerna för sin del upphävt det gamla konventikelplakatet och beslutit … Läs mer

Utan tvivel är det redan bekant för de flesta kristna inom vårt land, att konungen nu till gällande lag antagit och sanktionerat den nya konventikelförordningen av sistlidne riksdag. Således är nu äntligen det gamla konventikelplakatet av 1726 dödat, sedan det i mer än 130 år plågat och bekymrat många fromma själar i vårt land. Således … Läs mer

»Ty vi förmå icke något mot sanningen, utan för sanningen.» Som på denna tid många enfaldiga kristna råka i bekymmer om vad vi skola tro och göra, enär dels många börja utgå ifrån kyrkan, dels ock andra mera medvetet arbeta för religionsfrihet, så önskade vi gärna att kunna gå våra enfaldigare bröder till handa med … Läs mer

Brev till några vänner i en landsort Ingen må undra, om ni går nt från statskyrkan, då ni av hennes föreståndare erfar sådant, som i edert brev antyddes. Nej, det är ett större under, om ni ändå kan bliva stilla; ty så påkostande för det arma hjärtat äro sådana erfarenheter. »Man kan allting förlika, undantagandes … Läs mer

eller Vad fattas mig ännu? Allt var så fredligt och väl, så skönt och högtidligt i änkans boning. Hon hade nu den nåden och äran att under sitt tak härbärgera den store gudsprofeten Elia, den störste och heligaste man, som på den tiden gick på jorden. Så stora och underbara bevis av Guds nåd och … Läs mer

”Saliga äro de, som icke se och dock tro” Vi hava i föregående artikel sett, vilken rikedom av allehanda gott, man kan hava, Guds välsignelse, Guds nådesbevis, varma tacksamhetskänslor, vackra gärningar, andakt, bön, sång m.m., och dock sakna det väsentliga i kristendomen, nämligen bättringen till Gud och tron på vår Herre Jesus Kristus. Huru nödigt … Läs mer

Till Herrens elända Jes. 49:13–16. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala, Glömmer du alldeles bort, vad du har: Frälsarens vänskap, Nåd och gemenskap? Ännu han lever densamme han var! Stanna och vakna! tänk, vad du haver Icke i dig, men i Frälsaren kär: Ren och rättfärdig, Himmelen värdig – Icke i dig, men i honom … Läs mer

eller Något om synd och nåd* »Då blir han en helig tillflyktsort; men han är ock en stötesten och en förargelseklippa. Och många av dem skola stöta sig mot den och falla och sönderkrossas och snärjas och fångas.» Jes. 8: 14-15. »Var och en som faller mot den stenen, han skall krossas; men den, på … Läs mer

»Och jag såg, och se. Lammet stod på Sions berg, och med det ett hundra fyrtiofyra tusen, vilka hade dess namn och dess Faders namn skrivet på sina pannor. Och jag hörde en röst från himmelen, såsom en röst av mycket vatten och såsom en röst av starkt tordön; och den röst jag hörde var, … Läs mer

David omtalar någon hemlig vishet, som endast Gud kunde uppenbara för honom – du låter mig veta den hemliga visheten (Ps. 51). De mest övade och upplysta kristna tala även om en hemlighet, som de aldrig kunna helt lära sig. Paulus säger, att han icke ännu hade fattat den, men for därefter (Fil. 3). Luther … Läs mer

eller de viktigaste frukterna av Kristi död och uppståndelse, sådana de framlysa i påskdagens historia På Jesu uppståndelses dag ser jag åter paradiset, ja, himmelen och vårt förlorade barnaskap hos Gud återställda; jag ser änglar tala med människor såsom med syskon; jag hör Guds Son kalla syndare för sina bröder; jag ser, att synden är … Läs mer

Då åter ett nådeligt Herrens år har försvunnit och ett nytt uppgått över världen – en omständighet, som alltid väcker till besinning av vårt livs ilande mot evighetens mål – så låtom oss en stund stanna inför Guds ansikte och betänka den verkliga beskaffenheten av vårt andliga liv och löpande. Vi leva därjämte i en … Läs mer

Apostelns förmaning i Ef. 4:1-2 Så förmanar jag nu eder, jag, som är en fånge i Herren, att vandra värdigt den kallelse, varmed I haven blivit kallade, med all ödmjukhet och saktmodighet, med långmodighet fördragande varandra i kärlek. Att vi först genom tron stå väl hos Gud och sedan genom kärleken bevisa det bland människor, … Läs mer

Guds rike består icke i ord, utan i kraft! Detta är ett allvarsamt språk. Var och en lärer ock i sitt samvete erkänna dess sanning. Den, som då vill en dag stå salig inför Guds tron, bör icke obetänksamt förgäta denna sanning, utan hellre anropa Guds Ande om nåd till besinning och allvarlig självprövning. Att … Läs mer

Ps. 119:105 Allt vad Gud uti sitt ord förkunnat människan går huvudsakligen ut på att lära henne tvenne ting: Först, huru hon skall få hans nåd, få förlåtelse för sina synder och bliva hans barn; för det andra, huru hon såsom ett Guds barn skall leva har på jorden för att tjäna sin himmelske Fader … Läs mer

Min själ nu love, prise Herran För all hans kärlek, trohet, nåd! Fast underlig, fördold och fjärran Han mig har synts i sina råd: Jag ser dock nu ett himmelrike Av idel nåd och trofasthet, Ett fadershjärta utan like Från evighet till evighet. Fördolda äro Herrens vägar, Men nåd och trohet teckna dem; Med mänskors … Läs mer

Herrens egen beskrivning på sina trogna Joh. 15:1-2 Jag är det sanna vinträdet och min Fader ar vingårdsmannen. Var och en gren i mig som icke bär frukt, den tager han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, att den må bära mera frukt. Vilken nåd att få höra Herren själv … Läs mer

En undersökning om de trognas andliga renhet med anledning av Kristi ord: Nu ären I rena etc. Joh. 15:3 Sedan Kristus i de närmaste föregående orden, v.2, hade sagt, att den goda grenen rensas, på det den må bära mera frukt, tillägger han i v. 3: Redan nu ären I rena för det ords skull, … Läs mer

eller svar på frågan: Vad är den egentliga orsaken, varför somliga kristna bära så ringa frukt, under det andra, som hava samma tröga och onda natur, likväl äro så rika på goda gärningar och alla Andens frukter? Joh. 15: 4-7. Förbliven i mig, och jag i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt av sig … Läs mer

Åter en förmaning till de kristna om trons bevisning i levernet En av de lärorikaste och märkvärdigaste texter i bibeln, rörande trons bevisning i levernet, är den, som läses i Petrus 2 brevs 1 kap., vilken vi nu vilja med Guds bistånd betrakta. Så snart den vanliga apostoliska hälsningen är uttalad (v. 1-2), börjar själva … Läs mer

Rom. 12:11 O att du vore kall eller varm. Uppb. 3:15. »Var brinnande i anden!» Detta är ett ämne, på vilket många hjärtans tankar bliva uppenbara. Vi tala dock här endast om dem, som vilja vara kristna. Somliga veta ännu icke, vad det vill säga att vara »brinnande i anden», ty de hava icke själva … Läs mer

Fader vår, som är i himmelen! Icke blott för det ingångna året, som dock vanligen väcker till allvarligare tankar på framtiden, utan i synnerhet uti en så upprörd och äventyrlig tid, som den vi nu upplevat, borde varje kristen känna ett överväldigande behov av ett förtroligt Fader vår – en förtrolig tillgång till den allsmäktige … Läs mer

Första bönen – Helgat varde ditt namn! Vi sågo uti vår betraktelse över inledningsorden, Fader vår, huru alldeles omöjligt det är för en naturlig människa att kunna rätt bedja denna bön. Vi funno, att all bön måste vara hjärtats, icke blott tankens sak; att vi således måste genom ny födelse få ett sådant hjärta, som … Läs mer

Andra bönen – Tillkomme ditt rike! Vad denna bön egentligen innebär, är visserligen lätt att förstå – vi hava i allt Guds ord beskrivningar på Guds rike, himmelriket, nådens rike på jorden, där Herren är konung; men för att kunna något bättre skåda denna Guds härlighet och uppväcka våra hjärtan till lov och pris, samt … Läs mer

Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden! När vi i den näst föregående bönen bedja om tillkommelse av Guds rike – ordagrant konungarike – och det är just villkoret för en konungs regerande, att hans vilja sker, hans bud efterkommas, så finna vi mellan dessa tvenne böner ett påtagligt inre sammanhang, vilket … Läs mer

Vårt dagliga bröd giv oss i dag! Det ämne, som vi nu företaga, möter mycket olika betraktare. Somliga äro så upphöjda över frågan om dagligt bröd att de rent av undra, att man talar därom i en andlig skrift, eller att Kristus mitt uti den anderika bönen Fader vår lärt oss att bedja därom; andra … Läs mer

Och förlåt oss våra skulder, såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro! Uti de tre första bönerna, där vi säga ditt, din, se vi på Gud, hans namn, hans vilja; i de tre sista bönerna, där vi säga, vår, vårt, oss, se vi på våra egna själars väl och frälsning; och i den mellanliggande … Läs mer

Och inled oss icke i frestelse! Detta är den andra stora huvudangelägenheten, då vi se på vårt eget nådeliv. Den första nöden är syndens skuld, varigenom vi frukta för Guds onåd och bedja: Förlåt oss våra skulder. Den andra nöden består i det ondas makt över oss eller faran för djävulens, världens och vårt eget … Läs mer

Utan fräls oss från ondo! För att förstå, vad Herren Kristus här menar med ordet ondo eller det onda, må man först besinna, att denna sjunde bönepunkt har ett sådant sammanhang med den sjätte, att den knappt kan betraktas såsom en särskild bön, utan utgör egentligen blott senare delen av den föregående. Ett så beskaffat … Läs mer

Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen. Vi hava nu, efter den nåd Gud förlänat oss, betraktat de egentliga bönepunkterna i denna oförlikneliga bön, alla böners bön, »Fader vår». Men att vi måtte icke blott förstå, utan ock flitigt med hjärtlig lust bruka denna bön, därtill fordras egentligen ännu en sak, … Läs mer

1 Kor. 15:e kap. Det ämne och den text, vi nu företaga oss, äro i sanning av den beskaffenhet, att om blott våra ögon helt öppnades – vi tala dock om Guds troende barn – skulle vi bliva fulla av fröjd, ja, av en hög, överjordisk frid och starkhet i Herren, så att ingenting i … Läs mer

Fortsättning av artikeln om de dödas uppståndelse 1 Kor. 15: 35-53 »Men någon torde säga: Huru uppstå de döda, och med hurudan kropp komma de?» Detta är nu frågan; och genom denna fråga föras vi in i den mest glänsande punkten av vårt ämne – en punkt, som kan lyfta oss i himmelsk förlustelse högt … Läs mer

Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som är skrivet: Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din udd? Du dödsrike, var är din seger? Men dödens udd är synden, och syndens kraft är lagen. Men Gud vare tack, som … Läs mer

Skåda den staden, Se vilken klarhet och ljus! Vitklädda raden, Frälsad i himmelens hus. Hör, hur de sjunga Blott om Guds slaktade Lamm, Gamla och unga Jubla den lovsången fram. De se sig fjärran Skilda från synder och kval, Hemma hos Herran, Sälla i ärones sal. Jordenes strider Äro långt skilda från dem; Hjärtat ej … Läs mer