1_01 Skapelsen och människan

1 Mos 1 “Det nya testamentet ligger fördolt i det gamla, och det gamla ligger öppet i det nya“                                                                                                                            Augustinus Luther sa en gång: “Innan en människa rätt lärt sig förstå de första orden i Bibeln, I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, så är hon död.” Om hon än skulle leva i tusen … Läs mer

1_02 Syndafallet och dess följder

Gud har skapat människan till evigt liv och gjort henne till sitt beläte – men genom djävulens avund är döden kommen i världen. Vish. 2: 23, 24. Vi komma nu att skåda, huru den store, underlige och nådefulle Guden satte människan på ett prov, samt huru detta avlopp. Detta avlopp visst olyckligt, men det botades … Läs mer

1_03 Såld under synden

Tillägg till artikeln: Syndafallet och dess följder Det dröjer något, det kostar många hårda och ängsliga strider, innan man lär, huru nödigt det är att väl inprägla hos sig läran om människans djupa fördärv. Och vad kan vara mer utpinande och kvävande för tron och förtröstan på Guds nåd, än den oändliga inbillningen om vår … Läs mer

1_04 Upprättelsen och det första evangelium

Likasom det största träd har i sin första början varit ett litet frö, ur vilket sedan utvecklade sig en telning, omsider en späd stam, vilken år efter år växte och blev äntligen så stor och försedd med rika grenar, att fåglarna nu bygga sina bon under dess kvistar; och likasom den mest skinande dag har … Läs mer

1_05 Det är nog (sång)

Allt vad oss Adam i fallet ådragit, Allt är nu botat av »Kvinnones säd». Kristus har världenes synder borttagit Just på den dagen han dog uppå träd. Han, som var ren, Gjort det allen´; En dog för alla och alla i en. »Se, min lekamen och blod jag för eder Till edra synders förlåtelse ger», … Läs mer

1_06 Tio Guds bud

Då vi beständigt erfara, vilken stor och mångfaldig skada härflyter därav, att människor dels icke förstå, dels icke akta, vad Herren Gud i sin heliga lag bjuder och dömer, och vi där­jämte besinna, vilket viktigt huvudstycke av allt Guds ord de tio buden utgöra; så hava vi äntligen, under anropande av Guds välbehag och Andens … Läs mer

1_07 Första budet

Du skall inga andra gudar hava jämte mig Vad detta betyder, är i allmänhet någorlunda bekant. Vi höra här den store Herren Gud säga till människan: Du skall låta mig vara alldeles ensam din Gud – din Gud, den du hoppas uppå, din Gud, den du av allt ditt hjärta, all din själ, din håg … Läs mer

1_08 Andra budet

Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn, o. s. v. Vad är Guds namn, om icke att nämna Gud själv? Herren Gud bar således ännu ett bud om vårt förhållande till hans eget gudomliga väsende. Väl är det på honom, vi skola se i alla buden, d. ä., för hans skull skola vi vörda … Läs mer

1_09 Tredje budet

Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den Vilodagen – vila – på hebreiska sabbat — varifrån härleder sig denna förordnings från detta tredje budet från Sinai Nej, sabbaten fanns till långt förut. Vad är det egentliga ur­sprunget till vilodagen? Huru högtidlig, helig och dyr blir icke den dagen för dem, som rätt behjärta den … Läs mer

1_10 Fjärde budet

– C-O Rosenius – Med detta bud försättas vi på ett nytt område i avseende på Guds uppenbarade vilja och fordringar, i det Herren nu över­går från buden om sitt eget väsendes dyrkan till att i de följande vända våra ögon på vår nästa. Att »älska Gud över allting och vår nästa såsom oss själva», … Läs mer

1_11 Femte budet

Denna gång hava vi att höra Herren Kristus själv. Det femte budet var det första bud, Kristus förklarade (Matt. 5 kap.); ty i synnerhet inför detta bud trodde sig fariséerna vara rättfärdiga. Det är ock endast Herren Kristi förklaring, som skall giva oss det ljus över detta bud, att det kan gripa oss allesammans, då … Läs mer

1_12 Fortsättning av våra betraktelser över Tio Guds bud

Först en kort inledning Vi skola åter höra själva Herren Gud förkunna oss sin vilja och sina domar. Vi skola även höra Herren Kristus, Guds enfödde, förklara oss sin Faders bud och mening. Vilken salig trygghet om sanningen, då vi höra Herren Gud själv! Då en arm människa, uttröttad av de många meningarna, in- och … Läs mer

1_13 Sjätte budet

Även detta bud har Herren Kristus förklarat (Matt. 5: 27­-32); och vilken nåd var icke detta! Ty honom måste vi dock höra, om vi vilja bliva saliga. – Judarna hade handlat med sjätte budet på samma sätt som med det femte: de sågo blott på den grova gärningen, som här var äktenskapsbrott – ty det … Läs mer

1_14 Något om äktenskapet

Tillägg till artikeln om sjätte budet Vi hava i föregående artikel sett själva grunden och ur­sprunget till äktenskapet, nämligen att det var den store Gudens egen stiftelse och förordning vid. människans skapelse; vi vilja nu se, huru även. Herren Kristus i nya testamentet förklarat och stadfästat sin Faders förordning, och vi skola därunder varsebliva de … Läs mer

1_15 Sjunde budet

Se nu åter här den store Gudens kärlek och huldhet om män­niskan. Då han med de två föregående buden velat skydda och betrygga åt mig mitt liv och min make, tager han nu också mitt jordiska gods i beskydd, vilket i värde plägar komma näst efter de nyssnämnda gåvorna. Herren Gud säger här till varje … Läs mer

1_16 Åttonde budet

Vi komma nu till det bud, som nästan ingen människa aktar, och för vilket man därför alltid är i förlägenhet om sättet att kunna få tala, att människor måtte förnimma dess vikt. Femte, sjätte och sjunde buden hava den fördelen, att brotten emot dem beivras av den världsliga överheten och av nästan alla människor i … Läs mer

1_17 Nionde och tionde buden

Med dessa tvenne sista och närbesläktade bud har Herren Gud till slut angripit och förbjudit själva begärelserna, de onda lustarna i hjärtat, och dessas allra doldaste smygvägar. Här heter det nu: »Du skall icke hava lust», »du skall icke begära!» Helig, helig är Herren, och helig vill han hava människan. Måtte hans Ande få öppna … Läs mer

1_18 De trognas frihet från lagen

Såsom ett förord till den betraktelse, vi nu företaga, måste vi erinra, att då vi i flera månader här betraktat, vad Gud i sin heliga lag kräver av människan, så fordrar det »rätta delandet av sanningens ord», att vi ock betrakta, vad Herren Gud vill göra med dem, som äro av lagen nedslagna och frukta … Läs mer

1_19 Det gjorde Gud

Julbetraktelser för alla tider på året Huru härligt är det icke att höra ängeln utropa: »Se, jag bådar eder stor glädje: I dag är eder född Frälsaren» — och sedan den sköna lyckönskningssången av den himmelska härskaran: Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott behag! Det är härligt att … Läs mer

1_20 Våga dig (sång)

Våga dig Dristelig Tro, att Jesus gjort allt för dig! Segern för dig han vunnit har, Ormen krossat, som mäktig var, öppnat oss himmelens port. Våga dig Dristelig Tro, att Jesus gjort allt för dig! Allt vad lagen ej verka kan, Allt hos dig, som han klagar an, Detta tog Jesus på sig. Våga dig … Läs mer

1_21 Skall du verkligen bli frälst

Vad är väl det yttersta ändamålet med allt vårt andliga strävande, vårt forskande, läsande, skrivande m.m., om icke att vi skola bliva frälsta och saliga, att vi skola i tiden stå väl med Gud och i döden gå hem till Gud och vara hos Herren alltid? Skulle vi då icke böra stanna och besinna oss … Läs mer

1_22 Vad skall jag göra för att jag må bli salig

Apg. 16: 30Fjärde årgången, 1815. Huru skall jag komma i åtnjutande av den nåd, som är oss given i Kristus? Jag har sett och förnummit, att »Gud har utvalt oss i Kristus före världens grundläggning»; jag har fått kunskap om Guds eviga förbund med sia Son och testamente till människorna, att Gud så älskade världen, … Läs mer

1_23 Andliga väckelser

Det är en ganska underlig händelse, när Gud uppväcker en människa ur syndasömnen. Att en människa, som förut i all sin tid, kanske en tidrymd av 20, 30, 40, 50 år, levat blott ett slags djurliv, ätit, druckit, arbetat, sovit, sett, hört, tänkt och talat, men i det andliga — om också dygdig, om också … Läs mer

1_24 Något om den sanna bättringen och tron

eller svar på den frågan: Huru varda vi ock av Kristi förtjänst delaktiga? Vi har här förut av Guds ord skådat, huru vi alla i Adam föllo i synd, huru genom ens olydnad döden och fördömelsen kommo över alla människor, huru vi blevo uppfyllda med ormens säd och både till förstånd och vilja sålda under … Läs mer

1_25 Herren vår rättfärdighet (sång)

Lov, pris och tack — jag vet ej mer, Som återstår — så allt är färdigt! Vad helst hos mig jag känner, ser, Är Lammet dock den äran värdigt, Att det för mig fullkomnat allt Och gäller evigt tusenfalt Mer än allt! C-O Rosenius © www.pietisten Texterna får användas fritt, helt eller delvis, digitalt eller … Läs mer

1_26 Den nya skapelsen

Aposteln Paulus säger: »Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse; det gamla är förgånget; se, allt har blivit nytt» (2 Kor. 5: 17). Märk, en ny skapelse! Han säger ock på annat ställe: »Vi äro hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar» (Ef. 2: 10), och åter: »Den … Läs mer

1_27 Kristi lust med människors barn och hans lekande på jordens krets

Orden lyda så: Jag var ett skötebarn vid hans sida, och jag var hans dagliga lust, lekande inför hans ansikte beständigt, lekande på hans jordkrets och förlustande mig med människors barn (i gamla övers. »min lust var med» m. m.). Vilken det är, som talar dessa ord och genom hela detta kapitel, står uttryckligt redan … Läs mer

1_28 Herrens vägar (sång)

Min själ nu love, prise Herran För all hans kärlek, trohet, nåd! Fast underlig, fördold och fjärran Han mig har synts i sina råd: Jag ser dock nu ett himmelrike Av idel nåd och trofasthet, Ett Fadershjärta utan like Från evighet till evighet. Fördolda äro Herrens vägar, Men nåd och trohet teckna dem; Med mänskors … Läs mer

1_29 Om Kristi sanna kännedom

Främling har jag blivit för mina bröder (Messias). Ps. 69: 9. Det är ett stort, djupt betydelsefullt språk, som uttalar kristendomens hemlighet, när Kristus i sin översteprästerliga bön till sin Fader säger: ”Detta är det eviga livet, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus” (Joh. 17: 3). … Läs mer

1_30 Just därför att nåden är så stor

Huru skola vi kunna undfly, om vi icke hava aktat en sådan frälsning? Hebr. 2: 3. Gud är kärleken; och ingen människo- eller änglatunga kan värdigt beskriva Guds kärlek. Men vilken besinnar, att ju större nåden är, desto större är ock faran – nämligen om den stora nåden försummas, föraktas, missbrukas? Vem besinnar, att jämte … Läs mer

1_31 Svart men dock täck

Bruden i Höga Visan säger: Svart brun är jag, – men täck (kap. 1: 5). Kristus säger: Jag känner din fattigdom, fastän du är rik! (Upp. 2: 9). Aposteln Paulus säger: När jag är svag, då är jag stark (2. Kor. 12: 10). Det är just Kristi rikes hela hemlighet, att det är ett trons … Läs mer

1_32 Förnuftet i andliga saker

I skapelsen var människan gjord till Guds avbild, vilken bestod uti ljus i förståndet och helighet i viljan, samt kraft att utöva det goda, som hon ville; så att människan nu tänkte, ville och handlade i likhet med Gud – utom andra härliga förmåner, som hon ägde. Då hade hon i sanning ett sunt förnuft, … Läs mer

1_33 Stötestenen

»Fördenskull böjer jag mina knän för vår Herre Jesu Kristi Fader, av vilken allt vad från fader kommer i himmelen och på jorden har sitt namn, att han ville giva eder – på det att I kunnen förmå begripa med alla heliga, vad bredden och längden och djupet och höjden är, och känna Kristi kärlek, … Läs mer

1_34 Vad skedde uti Kristi död (sång)

Som gnistan, kastad i ett hav, Strax slocknar och försvinner, Så all vår synd gick där i kvav, Fick där sin grav, Att mer man den ej finner (Jer. 50: 20). Nu är det skett – och världen står Från all sin synd otalig Så frälst, att blott med tron hon går Till Lammets sår, … Läs mer

1_35 Allt kött skall tillsammans

Vi vilja i den uppsats skåda något, som möjligen skall bidraga att väcka oss ur vår sömnaktighet och göra allt Guds ord mera viktigt för oss. Det är en erfarenhet, som uppriktiga kristna ofta få vidkännas, att, förr än man märker det, man börjar mer eller mindre sova och hålla Gud för ett intet — … Läs mer

1_36 Vad ser du

Detta var en fråga, Herren ställde till profeten, då han visade honom ett av tecknen till de straffdomar, som skulle komma över judarna; och denna fråga upprepade han vid varje tecken, som han lät profeten se. Och då vi nu kastat en blick på de underbart punktliga uppfyllelserna av Herrens förutsägelser, skulle icke även vi … Läs mer

1_37 Något om helgelsen

Detta stora huvudstycke i den kristna läran är näst det om Kristi försoning och dess anammande med tron det viktigaste och angelägnaste för det andliga livets vidmakthållande; eller rättare sagt: det andliga, ja, det eviga livet ligger i dessa huvudstycken: Kristi rättfärdighet för oss och Andens helgelse uti oss. De förhålla sig till varandra i … Läs mer

1_38 Om köttets dödande

Vi hava nyligen här betraktat den fara, uti vilken många nådebarn råka, nämligen att missförstå sin frihet, giva köttet tillfälle och försumma helgelsen, varav uppkommer en halv, löslig eller död kristendom. Vi såg därvid nödvändigheten av en sann och beständig helgelse. Det är ett viktigt stycke av denna, som vi nu vilja betrakta. Till en … Läs mer

1_39 Den kristliga kärleken

Så omöjligt som det vore att förmå snö och is att vara varma, medan de ännu äro snö och is, lika fruktlöst är det att tvinga sig till att rätt älska Gud och rätt älska sin nästa, förrän hjärtat blivit förvandlat, förrän du fått ett nytt hjärta, som av sig självt älskar. Kärleken är en … Läs mer

1_40 I haven gjort det mot mig

Matt. 25: 31-46 Månne någon tror, vad dessa ord innebära? De äro Kristi ord, – de ord han skall säga på den yttersta dagen: Så vitt I haven gjort det mot en enda av dessa mina bröder, haven I gjort det mot mig. Månne någon häri tror den store Herren? Visst är det hårt att … Läs mer

1_41 Om andligt prästerskap

Denna gång, eller med detta ämne vända vi oss helt och hållet blott till de trogna i Kristus, de andliga, de av Anden väckta, omvända och pånyttfödda själarna; ty det är egentligen endast de, som behöva känna, erkänna, behjärta och efterleva detsamma; det är allenast dem, som det andliga prästerskapet tillhör. Om då andra icke … Läs mer

1_42 Är jag något skyldig min broders själ?

Kan du älska din nästa rätt, då du i tysthet ser» att han går till fördömelse, och du aldrig säger honom ett ord därom? Visst veta vi» att det är allas vår högsta plikt att näst vår egen själs frälsning söka vår nästas» att »älska vår nästa såsom oss vår själva» och vara uppriktiga i … Läs mer

1_43 Något om skrymteri

Det kan synas mindre lönande att företaga ett sådant ämne som detta, då man nämligen vet, att det just är en utmärkande egenskap hos dem, vilka det i synnerhet angår, att de icke taga det till hjärtat, att de alltid äro säkra och trygga; men dels emedan Guds ord har så många allvarsamma varningar för … Läs mer

1_44 Kristendomens schibbolet

»Och ingen annan kunde lära sig den sången än de …» Uppb. 14:3. I Domarebokens 12:e kap. omtalas, att när Israels domare och härhövitsman Jeftah återkom ifrån sin seger över Ammons barn, reste sig efraimiterna emot honom med hån och hotelser, därför att icke de fått del i denna ära att utföra den segerrika drabbningen. … Läs mer

1_45 Hemlighetens uppenbarelse

Det andliga ögat, som skådar in i mänsklighetens andliga och dolda förhållanden, ser visserligen många sorgliga syner, ja hjärtfrätande och nedslående; men ingen syn är så sorglig, ingen så hjärtfrätande och nedslående, som en, den nämligen, vilken Paulus såg, då han hade »stor sorg och oavlåtligt kval i sitt hjärta, så att han önskade sig … Läs mer

1_46 Vad fattas mig ännu?

Mången är religiös utan att ens vara väckt, mycket mindre en kristen. Mången är väckt och på visst sätt omvänd – nämligen vänd från världens vanliga, fria, gudlösa väsende, till en allvarlig gudaktighetsövning – men är likväl ingen rätt kristen, d. ä. en i Kristus frigjord och frälst människa. Religiös är den, som lägger religionen … Läs mer

1_47 Bryten eder ny åker och sån icke ibland törnen

I en tid av så mycken ytlighet, löslighet och halvhet som denna, då även den mana kristendomen märkbart besmittas därav, må man med skäl vända uppmärksamheten på denna fara och till den ändan en stund taga don sanna kristendomens egentliga väsende i allvarligt betraktande. Varav kommer det, att mången ordets hörare börjar så allvarligt en … Läs mer

1_48 Bästa sättet att befästa sig i sanningen

I frågen mig, vilken metod i dessa farliga tider, då man anfäktar och bestrider själva grundlärorna i den evangeliska kyrkan, kan vara den bästa att försvara sig, så att man icke må förvillas och taga skada till sin själ. Jag svarar: erfarenhetsmetoden, eller att man söker få erfarenhet och åtnjutande av just de sanningar, som … Läs mer

1_49 En fallen kristens tröst och upprättelse

All synd är förskräcklig, då samvetet uppvaknar, men aldrig förskräckligare, än då en benådad och upplyst kristen fallit, då det måste heta i hans inre: Så har du syndat, du, som likväl visste bättre, som hade Andens ljus; du, som hade fått förlåtelse för alla dina synder, som var rengjord, benådad och upptagen till Guds … Läs mer

1_50 För det nya året. Tröst i alla bekymmer

Uppb. 5: 1-6 Och jag såg i högra handen på den, som satt på tronen, en bok, skriven innan och utan, förseglad med sju insegel. Och jag såg en stark ängel, som utropade med hög röst: Vem är värdig att upplåta boken och bryta hennes insegel? Och ingen i himmelen eller på jorden eller under … Läs mer

1_52 Guds barn i mörker och ljus (sång)

Den som vandrar i mörker, där han haver intet ljus, han trösta på Herrens namn och förlite sig på sin Gud. Jes. 50:10. I en djup, oändlig skog, Svart av moln, där åskan slog, Gick ett litet barn en gång Dagen lång. Ja, den dagen var så lång, Himlen mörk och skogen trång. Barnet i … Läs mer

1_53 Sommaren är nära

Jesus säger: Sen på fikonträdet och på alla träd; när de redan hava slagit ut, ock I sen det, så veten I av eder själva, att sommaren redan är nära; likaså även I, när I sen detta ske, så veten, att Guds rike är nära (Luk. 21:29-31). Här I sen, att det rustas ovanligt på … Läs mer

1_54 Om det heliga dopet

Det finns många kristna, som i all sin tid icke haft någon tröst eller glädje av sitt dop, som icke ens veta, om dopet innebär någon tröst. Man kunde tycka, att alla kristna skulle vara väl undervisade om det heliga dopet, och likväl upptäcker man, att många äro nästan alldeles okunniga därom. För att icke … Läs mer

1_56 Brev till några bröder i en landsort

Ni frågar »om författaren till artikeln om Dopet, i »Pietisten» för 1854 (härmed syftas på en artikel i 13:e årgången, som utgår från Matt. 28:19) har sedan den tiden fått något annat förstånd i ämnet, efter han nu så länge tegat därom, under det de motsatta meningarna börja allt mer flitigt uttala sig». Nej, kära … Läs mer

1_57 Låtom oss hålla påska

Vårt påskalamm är ock slaktat för oss, nämligen Kristus. Alltså, Låtom oss hålla högtid. Dessa apostoliska ord läsas i 1 Kor. 5: 7. — Vi skola både av apostelns ord på detta ställe och av Guds förordnande om påskalammet i gamla testamentet få lära, huru vi böra hålla påska. Av dessa Herrens ord får var … Läs mer

1_58 Om påskalammets ätande

Påskalammet skall ätas. Nya testamentet talar mycket om både det andliga och det sakramenterliga ätandet av Kristus. Ätande har en djup, stark och tänkvärd betydelse på sådana ställen i skriften. Där skola vi först lära, att kristendomen icke består i en god kunskap och ett gott leverne. Stanna och betänk, vad det är, då Guds … Läs mer

1_59 Jag är en pilgrim (sång)

Jag är en främling, jag är en pilgrim; Blott en afton, blott en afton bor jag här. Gör mig ej hinder, ty jag vill följa Guds folk till strids genom ök’n och bölja; Jag är en främling, jag är en pilgrim; Blott en afton :,: bor jag här. Resemåltid i hast jag tager, Som en … Läs mer

1_60 Något att betänka vid Herrens nattvard

Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken, som varder motsagt (Luk. 2: 34). Sådan är Kristus hel och hållen, både till sin person och sina verk: å ena sidan den största härlighet, tröst och salighet, Guds kraft och Guds visdom; men också å den andra den … Läs mer

1_61 Vilka äro värdiga nattvardsgäster?

Så saligt och välsignat, så rikt på tröst, kraft och vederkvickelse, som vår Herres Kristi lekamens och blods högvärdiga sakrament är, så tänkvärda och för redliga själar bekymrande äro de apostoliska orden om dess ovärdiga åtnjutande, vilka läsas i 1 Kor. 11: 27-29: Vilken som ovärdigt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han varder … Läs mer

1_62 Några ord om bönen

Förrän vi gå till den egentliga saken, nämligen att meddela de svaga, kämpande, bedjande barnen ett uppmuntringsord, vilja vi först helt kort nämna och utmärka fyra slags bedjare, bland vilka var och en, som läser detta med uppriktighet mot sig själv, torde finna sitt rum. Gud hjälpe oss härvid nådeligen! Vi tala då om bedjare … Läs mer

1_63 Guds folks borgerskap och umgängelse i himmelen

Då vår jordiska natur så alltjämt drager oss nedåt, och även många kristna begynna andligen förslappas, bliva tröga och försumliga uti löpandet efter kronan; då somliga sjunka tillbaka i jordiskt sinne, få kärlek till denna världen och lägga sig vitt ut, för att bereda sig sitt paradis här nere; andra åter framlucka sina dagar i … Läs mer

1_65 Den ljuva tanken (sång)

Tänk, när en gång den dimma är försvunnen, Det mörker, som omhöljer livet här, Och när den dagen är för oss upprunnen, Där Gud och Lammet evigt solen är! Tänk då, när tron ej mer med tvivlen strider, Men allt är klart och ljuvt och visst för mig! När hjärtat ej av glödand’ skott mer … Läs mer