I frågen mig, vilken metod i dessa farliga tider, då man anfäktar och bestrider själva grundlärorna i den evangeliska kyrkan, kan vara den bästa att försvara sig, så att man icke må förvillas och taga skada till sin själ. Jag svarar: erfarenhetsmetoden, eller att man söker få erfarenhet och åtnjutande av just de sanningar, som mest angripas.
Det är icke sant, säger man, att människan är så djupt fördärvad; men om jag alla dagar hos mig själv ser och erfar, att jag är i grund fördärvad, att jag av naturen har alls intet gott utan idel ont, att jag ofta nödgas gråta över min uselhet, min kallsinnighet mot Jesus, min vanmakt, min otro, min benägenhet till alla synder, så tror jag helt visst, att åtminstone jag är alldeles fördärvad och en stor syndare – jag tror detta, säger jag, om ock en ängel av himmelen komme och sade mig annat.
Man nekar läran om försoningen. Om jag nu i min nöd och förlägenhet icke kan finna tröst, hjälp och ro annorstädes än uti Jesu sår, »igenom vilka vi bleve helade», och jag där verkligen erfar försoning ock frid, så låter jag visst ingen taga från mig denna min enda tröst, utan jag förblir alltid vid den tanken: »Vår synd du haver dragit, och dödens makt nedslagit, giv oss din frid, o Jesus!» – Man bestrider Jesu Kristi sanna gudom; men då jag erfarit, att just samme Jesus Kristus, så snart jag lärde känna honom, uträttade i mig, vad ingen annan än den sanne Guden kan göra, nämligen att han skapade i mig ett nytt hjärta m. m., så förblir jag fast därvid, att han är Gud och ingen mer.
Man vill icke medgiva friden och fröjden i den helige Ande; men om jag däremot själv smakar och ser, huru ljuvlig Herren är, och iskänkes med vällust, såsom med en ström, så kan jag vara helt lugn och visa på, att något sådant finnes till. Om jag vid ett gästabud finner, att det smakar mig väl, så kan det vara mig likgiltigt, om andra, som icke äta med, vilja neka, att jag äter; det är nog, att det smakar mig. Så säger ock den store Luther i epistel-postillan, nästa söndagen efter jul, om de »kainska helgonen, att emedan de icke själva tro och smaka Anden, så mena de, att ock ingen skall sålunda tro och smaka». – Korteligen: Den som tror på Guds Son, han har vittnesbördet inom sig (1 Joh. 5: 10).
Detta är bästa förvaringsmetoden emot falsk lärdom.
C-O Rosenius 1842
© www.pietisten
Texterna får användas fritt, helt eller delvis, digitalt eller analogt, kopierat eller tryckt om ditt syfte är att främja Kristi rikes tillväxt.
Texterna får dock inte användas i någon form av försäljning utan tillstånd från pietisten.com.