Av de många ställen i skriften, som uppenbara oss detta, kunna vi blott anföra några få märkvärdigare, och lägga till grund den kostliga början av Sakarias 12:e kapitel: En profetia, ett Herrens ord över Israel, sagt av Herren, som utsträcker himmelen och grundar jorden och skapar människans ande i hennes bröst. Se, jag vill göra Jerusalem till en rusgivande skål för alla folken runt omkring . . . Och det skall ske på den dagen, att jag skall göra Jerusalem till en lyftesten för alla folk; alla, som lyfta på den, skola sarga sig däruppå; och till den skola samla sig alla jordens folk (v. 1-3). Att Jerusalem betecknar Kristi församling, se därom Gal. 4, Ebr. 12 och sammanhanget här.
Märk nu först: Herren skall göra sin församling, Kristus och hans folk, till en »rusgivande skål för alla folken» d. ä. »ett stort käril, vartill alla folk rusa för att släcka sin törst, viljande uppsluka allt i en klunk; men de skola falla liksom druckna eller darrande av ett dödligt gift, så att de ej mer kunna råda över sig.» (Gezelius.) Saken är denna: Kristus är »satt till både fall och upprättelse i Israel». Dem som vilja strida emot honom, förhjälper han till en riktig ursinnighet, så att de redan här rusa längre och längre till sitt fördärv; såsom det i 4:e versen i bildspråk lyder: »jag skall slå varje häst med skygghet och hans ryttare med yrsel»; men utan bild helt tydligt i 2 Tess. 2:10,11: därför att de icke hava mottagit kärleken till sanningen, att de måtte bliva frälsta; fördenskull skall Gud sända dem kraftig villfarelse, så att de skola tro lögnen m.m.
Detta är det berusande vredesvin, varom Herren i Jer. 25:15 säger: Tag denna vinbägaren, full med vrede, ur min hand och låt alla folk, till vilka jag sänder dig, dricka därutur, att de må dricka, så att de ragla och bliva galna. Och huru kan Herren bruka lämpligare vapen emot människorna? När de ställa sig så, att den store, barmhärtige Guden måste strida emot dem, såsom det står i Jes. 63: De voro ohörsamma och bedrövade hans helige Ande; därför förvandlades han till deras fiende och stridde själv emot dem – när således himmelens och jordens store Skapare skall strida emot de arma jordevarelserna, vad lämpligare medel kan han bruka?
När en människa vill förgöra flugor, så till- lagar hon icke kanoner emot dem, utan blott litet sockrat gift. Så gör ock Herren åt sina föraktare med sin rusgivande skål, full av det berusande vredesvinet. Och vittna icke detta årets händelser, att folken inom den gamla kristenheten druckit ganska djupt ur den skålen, blivit nog rusiga och galna?
Vidare sade Herren: Jag skall göra Jerusalem till en lyftesten för alla folk; alla, som lyfta på den, skola sarga sig däruppå. Gudi lov! Kristus blir dock för sina fiender en för tung sten att bortlyfta; de, som försöka det, skola blott sarga sig på honom. Det gamla Jerusalem var snart förstört av ett enda folk, men det nya Jerusalem och det levande templet, där Kristus är den översta hörnstenen, det har nu i så många århundraden varit anfallet av alla folk, men står dock kvar efter dem alla, har sett släkte efter släkte dö, sedan de sargat sig på den tunga stenen, men han, stenen, det eviga Riket, har blott mer och mer befästats och mer utvidgats över världen.
Och varför? Därför att »Herren är konung, han har klätt sig i härlighet; Herren har klätt sig, han har omgjordat sig med makt. Därför står jordkretsen fast och vacklar icke. Din tron står fast ifrån fordom tid, du är från evighet. Herre, strömmarna (stolta folk) hava upphävt, strömmarna hava upphävt sin röst, ja, strömmarna upphäva sitt dån; men väldig är Herren i höjden … Dina vittnesbörd äro fasta alltigenom; helighet höves ditt hus, Herre evinnerligen (Ps. 93). Och i 2 Psalmen står utan bildspråk: Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet? Jordens konungar resa sig upp och furstarna rådslå med varandra mot Herren och hans Smorde (sägande): Låtom oss sönderslita deras bojor och kasta deras band ifrån oss. Han, som bor i himmelen, ler; Herren bespottar dem. Då talar han till dem i sin vrede och med sin förgrymmelse förskräcker han dem. (Och han säger:) Jag har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg. Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten tukta eder, I domare på jorden. Hytten Sonen, att han icke må vredgas, och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de, som taga sin tillflykt titt honom.
Korteligen: Kristus säger själv om denna »lyftesten», som förkastades av byggningsmännen, men dock har blivit en hörnsten i templet: Ben som faller på den stenen, han skatt krossas; men den, på vilken stenen faller, honom skall han slå i stycken. (Matt. 21: 44. Jämf. Dan. 2.)
Men huru skall det då gå med de troende i stormiga tider? Skola de vara lämnade åt sig själva, eller vad skall Herren göra med dem? Svar: Uti 8:e versen av vårt kapitel står: På den dagen skatt Herren beskydda Jerusalems inbyggare, och den svagaste bland dem skatt på den dagen vara såsom David, och Davids hus skatt såsom Gud, såsom en Herrens ängel, gå i spetsen för dem. Och v. 10: Och jag skatt utgjuta över Davids hus och över Jerusalems inbyggare nåds och böns Ande, att de skola vända sina blickar titt mig, vilken de hava stungit.
Märk blott detta. Herren skall så beskydda de troende, att »den svagaste bland dem skall vara såsom David»; nämligen, då David var en svag, ringa fåraherde och gick blott med sin stav och sin slunga emot den store jätten Goliat, vilken, rustad med spjut och sköld och järnbetäckning från huvudet till fötterna, förskräckte och hädade Israel. »I Herren Sebaots namn» var dock den lille David honom övermäktig. Så skall ock Guds folk se ut, svagt och ringa emot den antikristiska makten, och mången enskild skall känna sig framför andra svag på den dagen; men densamme skall vara såsom David: så skall Herren »beskydda» eller »vara en sköld» över de sina.
Den som känner sig särskilt svag och fruktar för sig, han skall få en särskild Guds starkhets kraft och bliva en liten David; såsom Paulus säger: När jag är svag, då är jag stark; ty Guds kraft fullkomnas i svaghet. Vilka vapen skall han då giva dem? Han skall utgjuta över dem nåds och böns Ande; – och de skola blott enfaldigt i tron vända sina blickar till Honom, som är genomstungen, begråta sina synder för hans skull, men ock förtrösta på honom. Sådana själar utgöra Davids hus; »och Davids hus skall såsom Gud, såsom en Herrens ängel, gå i spetsen för dem», d. ä. vara fullt av Herrens härlighet; såsom en Guds ängel är mild men stark, ljuvlig men oövervinnelig, skall Guds folk då vara, om ock eld och svärd skola pröva det; ty vem skall skilja oss ifrån Kristi kärlek? Nöd eller trångmål etter förföljelse etter hunger etter nakenhet eller fara eller svärd? – i allt detta övervinna vi rikligen genom den, som har älskat oss.
C-O Rosenius 1848
© Pietisten 2026 Texterna får användas fritt om ditt syfte är att främja Kristi rikes tillväxt. www.pietisten.com